Åsa Viklund

Om mig

Jag är legitimerad psykoterapeut, socionom och familjeterapeut. Jag är även utbildad i uttryckande konstterapi (MA), bildterapi,  drömarbete, visualiseringar, dramaterapi och andra kreativt gestaltande uttryckssätt. 

Jag har mestadels arbetat inom sjukvården med psykisk ohälsa. Jag har 25 års erfarenhet av arbete med terapier och psykosocialt arbete. I dagsläget arbetar jag inom primärvården med barn, ungdomar och deras familjer. Jag har tidigare arbetat med vuxna inom specialistpsykiatrin och primärvården. Jag har därutöver erfarenhet av arbete inom somatisk vård, på institutioner samt inom socialtjänst.   

Metod

I mitt yrke använder jag samtalsmetoder inspirerade av och baserade på bl.a kognitiv beteendeterapi (KBT), kognitiv teori, Acceptance and Commitment Therapy (ACT), psykosyntes, affektfokuserat, mentaliseringsbaserat och existentiellt tänkande. Jag är eklektiker och väljer arbetssätt i samråd med dig utifrån vad du önskar och behöver. Detta utifrån att det inte finns någon metod som passar alla. Arbetet sker på psykodynamisk, jungiansk, systemisk och humanistisk grund. En av familjeterapins pionjärer Virgina Satir skriver på ett upplyftande, värdigt sätt: ”I regard people as miracles, and the life within them as sacred.” Jag använder också kreativt gestaltande verktyg, läs mer om det nedan under rubriken “Kreativt gestaltande psykoterapi”

Traditionell samtalsterapi

Så lite kort om de olika inriktningarna som jag arbetar utifrån. I Kognitiv Beteende Terapi (KBT) fokuseras beteenden och alternativa beteenden. Exponering är en vanlig behandlingsstrategi vid olika ångestproblem. Den går ut på att man på ett kontrollerat vis, med stöd, utsätter sig för det man är rädd för. Ångestnivån kan då ibland stegras initialt för att sedan avta. Våra automatiska tankar kopplas till våra livsregler och grundantaganden, vårat sätt att se på livet och oss själva. I kognitiv terapi arbetar man mer med tankarna och de svårigheter som våra tolkningar av verkligheten kan ställa till med. Detta sätt att arbeta kan med fördel kombineras med KBT. Acceptance and Commitment Therapy (ACT) utgör en vidareutveckling av KBT och handlar bl.a om att hitta strategier för att gå mot sina mål trots de svårigheter som hindrar en. Dessa strategier utgår ifrån ändamålsenlighet, dvs det som fungerar förstärks. Andra viktiga komponenter i ACT är kognitiv defusion och psykologisk flexibilitet, att lära sig betrakta sina tankar utifrån och att bli mer kognitivt anpassningsbar. 

Den psykodynamiska teorin lägger vikt vid relationer och situationer från det förflutna som präglar oss i nuet, men också det som ligger bortom det medvetna. Mentaliseringsteorin är sprungen ur den psykodynamiska. Inom den pratar man om att ”leka med verkligheten”; träna upp förmågan att se sig själv och sina handlingar ur olika perspektiv. Kunna se sig själv utifrån och andra inifrån. Det mentaliserande inkluderar således att försöka inta metaperspektiv, få syn på saker man tidigare kanhända identifierat sig med. Det affektfokuserade arbetssättet lyfter fram adaptiva och hämmande affekter, dvs känsloinnehåll som hjälper oss eller blockeras. Man arbetar i denna inriktning med känslolivet; att identifiera, observera, verbalisera och hantera känslor. Man skiljer på affekter, emotioner och känslor, men också på primära och sekundära känslor. Det systemiska perspektivet används ofta i familjebehandling och ser till kommunikation, samspel och relation. I den humanistiska traditionen är relationen mellan klient och terapeut central, den präglas av ett genuint möte. Empati, det salutogena, mänsklig växt, självförverkligande och acceptans är fundamentalt. Carl Rogers skriver: “The curious paradox is that when I accept myself just as I am, then I can change.” (On Becoming a Person: A Therapist’s View of Psychotherapy).

Jungiansk terapi är framtidsorienterad och strävar mot att medvetandegöra det omedvetna. Den fokuserar på individuation, människans utveckling i riktning mot ett allt mer autentiskt, helare själv. Detta sätt att se på livet liknar psykosyntesen, där intuition, fantasi, meditation, delsjälv, visualiseringar och vilja har en framträdande roll. Inriktningen har en andlig överbyggnad. Även existentiell terapi har sina likheter med dessa traditioner. De stora frågorna i existensen får här ta plats. Vad är meningen med just mitt liv? Vilka hinder ligger i vägen för min livsresa? Vad är min potential? Molly Young Brown skriver: “Varje liv är ett mysterium som bara man själv kan nysta upp.” (2005, s.210)

Ofta inkluderar jag medveten närvaro (mindfulness) i mitt arbete, då det visat sig kunna bidra till ökad acceptans, självtillit, minskad stress, förmåga till känsloreglering och på längre sikt en ökad motståndskraft mot framtida livspåfrestningar. Att vara närvarande i sin andning, sina tankar, känslor och kroppssensationer är en naturlig del liksom att öva uppmärksamhetsträning. Man lär sig att observera det som sker här och nu samtidigt som man avstår strävan att förändra det. Man får också träna upp sin förmåga till medkänsla och självmedkänsla, ha en attityd av icke-dömande. Thich Nhat Hanh skriver: “For things to reveal themselves to us, we need to be ready to abandon our views about them.” (Being Peace)

Kreativt Gestaltande Psykoterapi

Andra metoder jag använder är olika former av konstnärliga och symboliska uttryckssätt. De kan bestå i bildskapande, drama, skrivande, visualiseringar, drömarbete, berättande och kroppslig gestaltning. I dessa kan känslor klädas i färg och form, nya toner kan finna sin väg ut. Externalisering är här en central process, där något i det inre flyttas ut i det yttre.  Det kan därigenom bearbetas för att senare åter kunna integreras i det inre igen, då i förändrad form. Arbetet sker ofta intermodalt, där flera olika kreativa uttryckssätt används och en fördjupning sker genom växlingarna mellan dessa. Exempelvis kan man måla en bild som man senare skriver en dikt till och därefter gestaltar rumsligt med kroppen. Stephen K. Levine skriver: “The task of therapy is not to eliminate suffering, but to give a voice to it. Find a form in which it can be expressed. Expression is itself transformation; this is the message that art brings.”  

Med dessa kreativt gestaltande metoder sker arbetet i huvudsak på symbolnivå, d.v.s icke-verbalt, det språk vi alla en gång föddes med. Skulle man ha tappat kontakten med detta symbolernas språk kan den återskapas igen, och, med den kontakten med ens kreativa potential. Det jungianska perspektivet gör sig här påmint i symbolernas mångtydighet, dess förmåga att skapa kontakt med våra djupast liggande behov. Även till synes motstridiga sidor i oss kan rymmas och ges en mening i detta arbete. Avslutningsvis sker ofta ett utforskande samtal för ökad självinsikt på ett medvetet plan, men detta är inte nödvändigt för att behandlingen ska fungera.

Nämnas bör att kreativt gestaltande terapier visat sig fungera vid bl.a depression – även svårare tillstånd – psykosomatiska besvär, ångest, suicidalitet, smärtproblematik, utmattningstillstånd, ätstörningar, trauma, palliativ vård, personlighetsproblematik, psykossjukdom och flera olika typer av cancer. Det har visat sig fungera för såväl barn som vuxna. För barn som saknar ord för sina svårigheter kan det vara särskilt hjälpsamt.

Förhållningssätt

Mitt förhållningssätt uppmuntrar det nyfiket observerande, det icke-värderande och det salutogena. Det kan bland annat innebära att göra mer av det som fungerar och mindre av det som inte fungerar, d.v.s inte alltid mer av samma. Att inte bara utforska det som skapar ohälsa, utan också det som bidrar till hälsa och glädje. Jag värderar närvaro och medkänsla högt. Mitt fokus är multimodalt, individualiserat och integrerat. Ett holistiskt perspektiv är utgångspunkten, där det fysiska såväl som det kognitiva, emotionella, själsliga och spirituella inkluderas. Det sker ett utforskande, en resa, där du som klient och jag som terapeut är varandras medresenärer. Båda med olika kunskapsområden, lika viktiga för terapins fortskridande.