Åsa Viklund

Om mig

Jag är legitimerad psykoterapeut, socionom, par- och familjeterapeut. Jag är även utbildad i uttryckande konstterapi (MA), bildterapi,  drömarbete, visualiseringar, dramaterapi och andra kreativt gestaltande uttryckssätt. 

Jag har mestadels arbetat inom sjukvården med psykisk ohälsa. Jag har 25 års erfarenhet av arbete med terapier och psykosocialt arbete. Jag har tidigare arbetat inom primärvården med barn, ungdomar och deras familjer samt med vuxna inom specialistpsykiatrin och primärvården. Jag har därutöver erfarenhet av arbete inom somatisk vård, på institutioner samt inom socialtjänst.   

Metod

Arbetet sker på psykodynamisk, jungiansk, systemisk och humanistisk grund. Jag använder även samtalsmetoder inspirerade av bl.a kognitiv beteendeterapi (KBT), kognitiv teori, anknytningsteori, Acceptance and Commitment Therapy (ACT), psykosyntes, Compassionfokuserad terapi (CFT), affektfokuserat, mentaliseringsbaserat och existentiellt tänkande. Jag är eklektiker och väljer arbetssätt i samråd med dig utifrån vad du önskar och behöver. Detta utifrån att det inte finns en metod som passar alla. En av familjeterapins pionjärer Virgina Satir skriver på ett upplyftande, värdigt sätt: ”I regard people as miracles, and the life within them as sacred.” Jag använder också kreativt gestaltande verktyg, läs mer om det nedan under rubriken “Kreativt gestaltande psykoterapi”

Traditionell samtalsterapi

Så lite kort om de olika inriktningarna som jag tagit intryck av.
Den psykodynamiska teorin lägger vikt vid relationer och situationer från det förflutna som präglar oss i nuet, men också det som ligger bortom det medvetna. Mentaliseringsteorin är sprungen ur den psykodynamiska. Inom den pratar man om att ”leka med verkligheten”; träna upp förmågan att se sig själv och sina handlingar ur olika perspektiv. Kunna se sig själv utifrån och andra inifrån. Det mentaliserande inkluderar således att försöka inta metaperspektiv, få syn på saker man tidigare kanhända identifierat sig med. Det affektfokuserade arbetssättet lyfter fram adaptiva och hämmande affekter, dvs känsloinnehåll som hjälper oss eller blockeras. Man arbetar i denna inriktning med känslolivet; att identifiera, observera, verbalisera och hantera känslor. Man skiljer på affekter, emotioner och känslor, men också på primära och sekundära känslor. Även anknytningsteori är en vidareutveckling av den psykodynamiska teorin. Där tittar man på anknytningsrelationen mellan förälder och barn men också relationen till ens partner och terapeutrelationen. Relationen kan ses som trygg, otrygg-ambivalent, otrygg-undvikande samt desorganiserad. Genom terapeutiskt arbete kan tryggare anknytningsmönster uppnås. Tor Wennerberg skriver: “Det är först när sorgen och vreden över dessa tidigt frustrerade anknytningsbehov har kunnat upplevas, uttryckas och integreras i självet som en djupare känsla av mening och sammanhang kan återvända, och som hjärtat kan öppna sig för kärlek på nytt (Vi är våra relationer, s.272).

Det systemiska perspektivet används ofta i familjebehandling och ser till kommunikation, samspel och relation. I den humanistiska traditionen är relationen mellan klient och terapeut central, den präglas av ett genuint möte. Empati, det salutogena, mänsklig växt, självförverkligande och acceptans är fundamentalt. Carl Rogers skriver: “The curious paradox is that when I accept myself just as I am, then I can change.” (On Becoming a Person: A Therapist’s View of Psychotherapy).

Jungiansk terapi är framtidsorienterad och strävar mot att medvetandegöra det omedvetna. Den fokuserar på individuation, människans utveckling i riktning mot ett allt mer autentiskt, helare själv. Detta sätt att se på livet liknar psykosyntesen, där intuition, fantasi, meditation, delsjälv, visualiseringar och vilja har en framträdande roll. Inriktningen har en andlig överbyggnad. Även existentiell terapi har sina likheter med dessa traditioner. De stora frågorna i existensen får här ta plats. Vad är meningen med just mitt liv? Vilka hinder ligger i vägen för min livsresa? Vad är min potential? Frågan om människans bestämmelse utforskas. Molly Young Brown skriver: “Varje liv är ett mysterium som bara man själv kan nysta upp.” (2005, s.210) 

I CFT fokuserar man på medkänsla, såväl den som sker mot andra, från andra som till mig själv. Skam och självkritik är centrala. Man kan arbeta med olika delsjälv i stolsövningar, såsom den självmedkännande delen. Man kan inkludera meditation och visualiseringar. 

I Kognitiv Beteende Terapi (KBT) fokuseras beteenden och alternativa beteenden. Exponering är en vanlig behandlingsstrategi vid olika ångestproblem. Den går ut på att man på ett kontrollerat vis, med stöd, utsätter sig för det man är rädd för. Ångestnivån kan då ibland stegras initialt för att sedan avta. Våra automatiska tankar kopplas till våra livsregler och grundantaganden, vårat sätt att se på livet och oss själva. I kognitiv terapi arbetar man mer med tankarna och de svårigheter som våra tolkningar av verkligheten kan ställa till med. Detta sätt att arbeta kan med fördel kombineras med KBT. Acceptance and Commitment Therapy (ACT) utgör en vidareutveckling av KBT och handlar bl.a om att hitta strategier för att gå mot sina mål trots de svårigheter som hindrar en. Dessa strategier utgår ifrån ändamålsenlighet, dvs det som fungerar förstärks. Andra viktiga komponenter i ACT är kognitiv defusion och psykologisk flexibilitet, att lära sig betrakta sina tankar utifrån och att bli mer kognitivt anpassningsbar. 

Ofta inkluderar jag medveten närvaro (mindfulness) i mitt arbete, då det visat sig kunna bidra till ökad acceptans, självtillit, minskad stress, förmåga till känsloreglering och på längre sikt en ökad motståndskraft mot framtida livspåfrestningar. Att vara närvarande i sin andning, sina känslor och kroppssensationer är en naturlig del liksom att öva uppmärksamhetsträning. Man lär sig att observera det som sker här och nu samtidigt som man avstår strävan att förändra det. Man får också träna upp sin förmåga till medkänsla och självmedkänsla, ha en attityd av icke-dömande. Thich Nhat Hanh skriver: “For things to reveal themselves to us, we need to be ready to abandon our views about them.” (Being Peace)

Kreativt Gestaltande Psykoterapi

Andra metoder jag använder är olika former av konstnärliga och symboliska uttryckssätt. De kan bestå i bildskapande, drama, skrivande, visualiseringar, drömarbete, berättande och kroppslig gestaltning. I dessa kan känslor klädas i färg och form, nya toner kan finna sin väg ut. Externalisering är här en central process, där något i det inre flyttas ut i det yttre.  Det kan därigenom bearbetas för att senare åter kunna integreras i det inre igen, då i förändrad form. Arbetet sker ofta intermodalt, där flera olika kreativa uttryckssätt används och en fördjupning sker genom växlingarna mellan dessa. Exempelvis kan man måla en bild som man senare skriver en dikt till och därefter gestaltar rumsligt med kroppen. Man kan även jobba med kroppslig gestaltning genom att “skulptera” med ens egen eller någon annans kropp. En önskefigur kan skapas. Man kan därutöver arbeta med stolsarbete såväl med extera som interna dialoger. Varianter på detta är tomma-stolen-övningar och rollbyte. Man kan få möta en person ur ens liv eller en sida hos sig själv. Detta arbete har stora likheter med gestaltterapeutiskt arbete som är en del av den humanistiska terapitraditionen. Stephen K. Levine skriver: “The task of therapy is not to eliminate suffering, but to give a voice to it. Find a form in which it can be expressed. Expression is itself transformation; this is the message that art brings.”
Med dessa kreativt gestaltande metoder sker arbetet i huvudsak på symbolnivå, d.v.s icke-verbalt, det språk vi alla en gång föddes med. Skulle man ha tappat kontakten med detta symbolernas språk kan den återskapas igen, och, med den kontakten med ens kreativa potential. Det jungianska perspektivet gör sig här påmint i symbolernas mångtydighet, dess förmåga att skapa kontakt med våra djupast liggande behov. Även till synes motstridiga sidor i oss kan rymmas och ges en mening i detta arbete. Avslutningsvis sker ofta ett utforskande samtal för ökad självinsikt på ett medvetet plan, men detta är inte nödvändigt för att behandlingen ska fungera.

Nämnas bör att kreativt gestaltande terapier visat sig fungera vid bl.a depression – även svårare tillstånd – psykosomatiska besvär, ångest, suicidalitet, smärtproblematik, utmattningstillstånd, ätstörningar, trauma, palliativ vård, personlighetsproblematik, psykossjukdom och flera olika typer av cancer. Det har visat sig fungera för såväl barn som vuxna. För dig som saknar ord för dina svårigheter eller har en tendes att överintellektualisera kan det vara särskilt hjälpsamt.

Förhållningssätt

Mitt förhållningssätt uppmuntrar det nyfiket observerande, det icke-värderande och det salutogena. Det kan bland annat innebära att göra mer av det som fungerar och mindre av det som inte fungerar, d.v.s inte alltid mer av samma. Att inte bara utforska det som skapar ohälsa, utan också det som bidrar till hälsa och glädje. Jag värderar närvaro, relation och medkänsla högt. En god arbetsallians är A och O. Martin Buber säger: “Allt mänskligt liv är möte”. Det gäller såväl det relationella människor emellan som i relation till det andliga. Det mellanmänskliga och det äkta samtalet står i fokus. Han menar också att duet föregår jaget, vi blir till genom den andre. Det gäller inte minst i psykoterapi. När du som klient kommer till mig är min utgångspunkt att ta reda på dina behov. Jag försöker sedan möta dem och dina önskemål med hjälp av de metoder jag kan. Ofta finns det många sätt att nå samma mål, så det handlar mycket om ett samarbete oss emellan. Jag kan exempelvis komma med förslag på en övning, eller låta dig välja mellan flera olika vägar framåt. Mitt fokus är multimodalt och personcentrerat. Ett holistiskt perspektiv är utgångspunkten, där det fysiska såväl som det kognitiva, emotionella, själsliga och spirituella inkluderas. Det sker ett utforskande, en resa, där du som klient och jag som terapeut är varandras medresenärer. Båda med olika kunskapsområden, lika viktiga för terapins fortskridande.